throwback tuesday: summer of 2012
“ALLIANSFRITTS NYA MODEBLOGGARE ÄR HÄR
hello!
i juni gick jag på möte med alliansfrittkillarna. de behövde nån rolig sa de. nån med skärpa. nån vass. så tittade de på mig, rakt över bordet. vi drack öl. de såg mig i vitögat, de såg på mina bröst. jag hade en randig tröja på mig. wow tänkte jag. vi har rätt många läsare, förklarade de. vi är bra på mycket, men inte på humor. vi behöver.. kul.
kul, tänkte jag. vad vet jag om kul. man är ju inte stå-uppare direkt.
de berättade lite om sin ‘sajt’. det är en politisk sajt va. vi är inte här för att förklara något. vi är här för att peka på folk, och skratta åt dom. yes, sa jag. vi behöver folk som KAN något. folk med TALANG. och var inte orolig för att du inte kan skriva! det kan vi alltid lära dig.
här är jag nu, alliansfritts nya modebloggare. jag hoppas att de ska lära mig att skriva. stay tuned.”
Ett år med Pradiger Bonkenburg: kapitel 16.
De gick hem till henne. Pradiger försökte sno åt sig en blick på brevlådan (tjejen måste ju ändå ha ett efternamn?) men hon sa att hon bodde svart i andra hand, så det var högst sannolikt att skyltens ”von Essen” inte åsyftade henne. Hon tog av sig snörskorna innanför ytterdörren En liten lampa var tänd och det luktade vitlök eller myrra eller guld. Hon satte på en skiva som spelade något på låg volym och Pradiger betraktade hennes vällande skinkor under de högt skurna sidenbyxorna. Var det inte obekvämt för tjejer att ha de där brallorna med hög midja? När de slutade under brösten sådär? Säkert… Acne eller något. Rodebjer? Pradiger visste inte och han brydde sig inte, även om det fascinerande honom. En tjock katt strök sig mot hans ben. Han sköt den åt sidan med en försiktig knuff och gick fram till henne och la händerna på hennes revben under blusen och de vaggade en stund till musiken. Hon verkade inte ha någon större taktkänsla. Han kände hennes kropp mot skrevet och de kysstes, länge. Hennes mun var tjock och smakade smör. De tryckte sig mot varandra och Pradiger sa lågt: ”Kom så går vi till sängen.” Hon ledde honom till en dyscha översållad med kuddar och plädar och ett överkast i spetsmantilj och satte sig grensle över honom. De såg på varandra och Pradiger märkte inte att han log förrän hon sa: ”Vad glad du ser ut.” De kysstes igen och deras kroppar smälte ihop till delar av samma enhet. Hennes bröst var imponerande, droppformade. Snart var de avklädda och hon gled ner över honom (”Damerna först!”) och de höll på en stund. ”Vill du byta ställning” frågade han ödmjukt och lade sig över henne och höll om henne och fokuserade på sin njutning.
Han jobbade på metodiskt, utan brådska. De var någonstans i Gröndal, han var lite osäker på den exakta adressen. I närheten av Trekanten? En bil åkte förbi på gatan utanför och kastade ett ljussken över journalisten/juristens ansikte. Hon blundade. Ögonfransarna var bruna mot den tunna huden under ögat. Pradiger såg upp och märkte att katten betraktade honom med outgrundlig, gul blick. Han försökte hypnotisera den att titta bort men den tycktes oemottaglig för häxkonster, piskade bara lugnt med svansen och krökte föraktfullt på överläppen. ”Stick och brinn” mimade Pradiger och undrade i bakhuvudet vad katten kunde tänkas heta. ”Lägg ägg!” Säkert något pretentiöst. Fettpärlan? Moules frites? Preben? Journalisten/juristen tycktes notera hans vacklande uppmärksamhet och la handen om hans nacke. Verksamheten intensifierades och plötsligt såg de varandra djupt i ögonen och Pradiger ropade halvhögt: ”Jag kommer!”
Efteråt låg hon i hans armar och strök honom över bröstet. Hon verkade nöjd, tillfredsställd. Hon lekte lite med hans svettiga könsbehåring och mumlade ”Vad fin du är” med munnen mot hans hals. Han kysste henne uppskattande och reste sig upp på armbågen och lät blicken glida över hennes kropp. Första gången han såg någon naken förbluffades han alltid över att de så troskyldigt exponerade sig, utan den minsta gnutta skam över födelsemärken och bristningar och skeva axlars asymmetri. Efter ett tag vande man sig och erövrade sitt nyfunna land, gjorde det till sitt eget. Och det var gott så. Katten började slicka sin ena baktass.
”Du”, sa Pradiger. ”Jag måste bara fråga. Vad jobbar du med egentligen?”
Anonymous asked: kommer du återvända till skunk?
ja!!!!! är på skunk NU
